Hur kunde jag ens överleva? Hur gick det till? Flera ggr jag hade kunnat att lämna den har världen.

Varför fick jag just såna föraldrar? Varför jag?

Sen undrar jag om det kanske var meningen med allt det där.

Att jag var tvungen att gå igenom allt detta.

Min mamma drack sen jag kan minnas, hon var jätte snäll när hon inte drack, köpte presenter, lagade mat, åkte på aktiviteter med oss.

(Jag har en syster som är 4 år äldre än mig)

Varje dag jag, när skolan började, önskade jag mig att dagen varade längre, jag ville inte hem, ville inte se min mamma som var alkoholiserad, ville inte var med henne resten av dagen.

När jag gick in på yttredörren, upp för trappan, mitt hjärta slog så hårt, sen väntade jag alltid på att mamma skulle öppna dörren och jag skulle se om hon redan drack en hel del eller bara en liten.

Dagen var som värst när hon redan hade i sig en hel del. Jag kände inte igen min mamma då, hon var som en helt annan person, som bara vill göra mig och min syster illa.

Vad gör man när man blir slagen som en 7 åring? Hur beter man sig när man får ingen kvällsmat som straff för att man har gjort något "dumt"?

Jag försökte gömma mig, mest satt jag bakom soffan, där ingen kunde nå mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag menar någon gång måste det väl göra eller?   Jag tyckte länge att det var mitt fel, att jag förtjänar att bli slagen för att jag har varit stygg. Men nu efter så många år så vet jag att det inte var mitt fel alls.   Men tänk dig att växa ...

Jag bara tänker och tänker, om de människorna som har misshandlat nån, kommer att någonsin bli straffad? Om man inte anmäla de? Får de sitt kvitto nån gång, finns det karma? Varför var det bara min mormor jag fick kärlek ifrån, varför inte från mina ...